Tjingeling.

Idag är det onsdag vilket kan resulteras som både bra och dåligt. Dåligt för att halva sportlovet passerats och bra för att man är närmare helgen. Jag sov hos Elie inatt, vi gjorde inte så mycket faktiskt. Båda var rätt trötta och trots att jag har sportlov så är vardagarma fortfarande lika tråkiga om de varit innan. Helgerna är ju bäst, om man får säga så.

Jag klippte mig igår och jag märker så stor skillnad. Egentligen hade min frisör kunnat ta mer då jag faktiskt trivs i ''kort'' hår. Mitt hår kommer antagligen växa sig ner till magen på 1,5 månad så det känns nästan värdelöst att gå till frisören nuförtiden. Jag vet att vissa tjejer (även killar) har svårt med att få deras hår att växa. Ni kan ta mitt, det växer så det bara knakar. Men jag är i alla fall nöjd, känns skönt att inte känna sig som Rapunzel längre. Hihi.

Testade även så sjukt fina klänningar i en butik här i stan. Jag älskar verkligen deras kläder! Fattar inte att jag aldrig gått in i deras butik tidigare??

Problemen verkar aldrig ta slut för mig den här månaden, tråkigt nog. Som vanligt så ligger jag i sängen när jag skriver detta blogginlägg och just den här kvällen har jag varit riktigt förbannad över en grej som nyligen hänt.

Det börjar med att mitt ex smsar mig. Han säger att han undrar en sak och frågar därmed om han kan ringa mig. Vi har inte haft kontakt på länge och sist vi hade någon slags kontakt var när han totaldissade mig när jag bad om förlåtelse för vårt hemska ''breakup''. Men tillbaka till ämnet, kort sagt så svarade jag att det var okej. Jag fick en liten klump i magen och undrade vad som är såpass viktigt att mitt ex tar mod till sig och skriver till mig att han måste prata med mig på telefon, senast han hörde min röst var när jag sa orden ''Jag har tappat känslorna''. Jag måste erkänna, jag var lite nervös och stirrade på mobilskärmen med hopp om att bara få det överstökat. 3 minuter senare så dyker hans namn upp på min display med en gammal bild på honom som jag tog i somras. Jag svarade och kvävde ur mig ett ''Hallå'' och i andra änden av luren så svarade en röst tillbaka, rösten som jag hade älskat i 1 år. Rösten som tillhörde en av de människorna jag älskat.

Det började lite stelt och jag frågade ganska snabbt om vad det var han ville. Med en viss tvekan frågade han mig om jag varit i hans hemstad den senaste tiden, alltså tiden efter att vi gjort slut. Jag svarade nej och frågade honom varför han undrar det. ''Jag har hört en sak... inte för att jag egentligen tror på det men jag ville bara fråga dig, för att försäkra mig om att det inte är sant''. Öh, jaha? svarade jag. Och nu kommer vi till det äckligaste på hela kvällen.

Någon har tydligen sagt till honom att jag har haft en trekant med 2 andra killar i busstationen i hans stad. Med killar som han känner. Jag blev helt chockad och fattade först inte vad han sa. Jag förklarade genast att det kom som en chock för mig och att jag självklart inte har haft nån jävla trekant med någon. Det som gjorde mig så upprörd är att folk som jag inte ens känner, som jag inte ens vet namnen på, killar som jag aldrig någonsin samtalat med, tar för sig friheten att ''sprida'' rykten om att dom har haft sex med mig? Egentligen vet jag inte om jag ska skratta eller gråta? Skratta för att dom är så patetiska som får för sig att dom någonsin skulle kunna få den chansen med mig eller gråta för att dom är så fruktansvärt sorgliga? Either way, jag fick tänka efter lite och insåg att det hade varit några killar som lagt till mig på snapchat och fattade ganska snabbt att det var de som hade gått runt och ljugit ihop den här lilla händelsen (händelsen som sorgligt nog bara skett i deras fantasier). Jag kontaktade en av de. Frågade om han vet någonting om detta och att han skulle ge mig namnen på de här horungarna. Killen sa att han inte visste någonting om de här men gav mig några namn på killarna som skulle kunna ligga bakom detta rykte. Principen är inte att jag är så jäkla upprörd över själva lögnen, det som gör mig upprörd är att de smutskastar mitt namn som om jag var en liten leksak till dem. Det är verkligen inte okej.

Några samtal senare så var allt dock ganska lugnt. Killarna kommer snart kontaktas och jag förväntar mig att de ska stå upp för vad de har sagt. De ska skämmas och jag ska personligen se till så att de får göra det också. Smutskastar du mitt namn så ska du fan förvänta dig att jag kommer dra ditt namn genom en kilometers lång lerpöl. Nej inte ens en pöl, ett jävla hav. 

Min dag idag har varit grym. Det började med att jag vaknade vid 11, gick upp och tog på mig kläder och drog till torp med mamma och Thomas. Jag lämnade tillbaka ett par byxor och en tröja, grejen var att byxorna verkligen var jättesnygga men jag tyckte inte dom passade på mig. Sedan drog vi till Ikea och kollade på lite nya möbler och köpte galgar (hihooo jättekul).

Vi kanske ska flytta närmare stan snart, förhoppningvis. Vi alla är ganska trötta på där vi bor nu och känner att det är dags för lite förändring. Jag personligen älskar att flytta och det kanske låter jättekonstigt för vissa människor hatar det. Det kan bero på att jag är ett skilsmässobarn och har flyttat typ 20 gånger men varje gång man flyttar till något nytt så får man chansen att börja om allting, typ. Du får inreda och du får ett helt nytt hem!!! Det är det jag älskar. Den här gången ska dock inte min bror Rasmus följa med då han flyttar i maj till sin egna lya. Först så var jag jätteglad att han skulle flytta för då blir det mer plats till mig men nu börjar jag liksom inse att jag aldrig kommer bo ihop med min bror igen. Han kommer inte finnas vid rummet intill längre. Jag kommer inte kunna gå in till hans rum och bara snacka med honom när jag har tråkigt, viI kommer inte kunna bråka (tro eller ej men jag kommer sakna att bråka med honom) och jag kommer liksom sakna allt det där. Man tar saker förgivet hela tiden. Även fast min bror är cp och dum i huvudet så är vi i grund och botten samma kött och blod. Jag älskar att han är cp för han kan verkligen få mig och skratta. Well well, han är vuxen nu och vill börja forma sitt egna liv. Kommer kännas så jävla tomt utan honom bara.

Efter torp så åkte jag hem och började packa för att sedan dra till Elie. Hos Elie har man aldrig tråkigt, det är fan öppet hus här asså. Idag så var Omed, Mathilda och en kille som heter Rabbie här. Jag lagade mat till alla och sen så satte vi oss och åt. ((Skrääääll att jag lagar mat)). Sedan chillade vi typ bara och kollade på videos på youtube som ''Try not to laugh''. Asroligt. När jag är här så känner jag ingen ångest över någonting, jag mår så jävla bra. Alla är så fucking trevliga och man har aldriiiiiiiig tråkigt. Det enda man gör är att skratta, haha.

Så nu ligger jag här i Elies säng och skriver detta blogginlägg. Imorgon är det skola och jag känner mig faktiskt rätt taggad och jag har ingen aning varför. Elie ligger brevid mig och snackar med en kompis på facetime. Livet är najs nu asså. Men jag ska dra och rota runt lite i Elies skafferi nu och se om jag hittar något godis. Han har alltid något gott man kan sno. Han känner mig och vet att hans kök är rensat när jag drar hem imorgon. Hehe...

Vi hööööörs!!

För några dagar sedan skrev jag ett jättelångt inlägg här men som aldrig postades. Kanske var det tur att det blev så, för jag såg bara allt i svart. Och då menar jag verkligen svart. För några dagar sedan fick jag världens breakdown. Jag vet inte om det var för att jag hade feber eller för att jag kände mig stressad, men jag kunde inte sluta gråta. Mest tror jag att det var för att det var den här veckan som jag började inse vad som verkligen hade hänt de senaste månaderna. Jag fick typ en sammanfattning ritade framför mig vad som har hänt. Enda sedan jag gjorde slut med mitt ex har jag bara kört. Utan eftertanke, utan förvarningar. Jag har bara kört. Jag har nog inte tänkt efter en enda gång. Jag, som vanligtvis är den som alltid tänker till 2 gånger, bryr sig om vad andra ska tycka, är försiktig och kanske inte alltid vågar bjuda på sig själv till 100%, körde järnet. Och det har både gett mig positiva och negativa konsekvenser.

För det var den här veckan som jag satt sjuk hemma i min ensamhet och verkligheten kom ikapp mig. För första gången på länge. Det kändes som jag äntligen öppnade mina ögon igen, började lyssna på mig själv och framför allt att jag insåg att jag har mina egna behov. Jag har varit så blind, döv och kanske till och med lite död. Det är så svårt att förklara, för trots att jag kanske har varit mer medveten än vanligt har jag ändå inte haft någon koll överhuvudtaget på vad jag hållt på med. 

Jag har segrat och jag har förlorat. Jag har mått bra och jag har mått dåligt. Det är livets sätt att tala om för en att man lever, livet går inte alltid som planerat. Jag har träffat många nya människor, tagit för mig mer och insett att jag inte alltid behöver fixa varenda jävla sak som är fel. För jag är expert på att veta vad som är rätt och fel, vad man bör göra och inte göra. Vad som är rättvist och vad som är orättvist. Jag har gjort en del klantiga och hänsynslösa saker. Jag har haft kontakt med ett av mina tidigare ex, det där exet som man både älskar och hatar. Hatar den för att den lever och älskar den för att den lever. Mina känslor för den här personen har alltid varit komplicerade. Hans ord är gift och hans tunga är mer slingrigare än en orms kroppsrörelse. Vi var av och vi var på, vi älskade och vi hatade. Idag känner jag förakt för honom då han inte är en ärlig människa. Jag tänker på honom, det gör jag. Men i samma sekund som tankarna börjar slingra in i mitt huvud så försöker jag bestämt slänga ut dom igen.

Han är bra för mig när han gör mig lycklig. För ingen kan nog någonsin få mig att känna så mycket känslor som han kan få mig att känna. Jag har förstått att vårt öde alltid kommer vara sammanhängande. Typ som två trådar, alltid sammanflätade, men ju mer man följer dessa två trådar så inser man att i slutet så särar trådarna på sig igen. Våra öden kommer alltid snudda varandra, vidröra varandra men som aldrig kommer slås ihop. Och kanske är det bäst så. Det räcker inte med att man är lyckliga med varandra när resten av tiden är ett helvete. Han är inte bra för mig. Det är bara att inse. Han är ett svin.

Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med det här inlägget egentligen. Det är lite huller om buller, jag vet. Men jag känner att det är dags att gå vidare med allt just nu. Jag är en ältare, jag ältar allt som inte gick min väg. Jag brukar alltid vara väldigt hämndlysten när det kommer till människor som varit snakes. Men inte den här gången, grattis. Jag är inte ens sugen på att ge igen, ta det ni. Jag kommer satsa på mig själv och skolan nu för det är inte ens värt att tänka på det förflutna mer. Time to fucking move on. 

'